Den här tavlan gjorde jag 2003 (tror jag det var) när jag gick på Kävesta Folkhögskola...jag hade nåt fritt val och det blev textil under ett par terminer...testade att väva och lite sånt.
Sedan dess har jag inte gjort så mkt annat hantverk än att sticka...så jag bevarar mina "skatter" från den tiden ömt.
Det var en kvinna som gjorde små (och då menar jag SMÅ) tavlor med får på..och alltid ett blått bland de andra...och jag blev så inspererad av dem att jag ville göra en egen.
Naturligtvis var jag tvungen att ta i så jag nästan "sprack"...och gjorde en mycket större!
Sömnsättet är huvudsakligen franska knutar med lintråd...och jag vill inte ens tänka tanken på hur många knutar det kan vara i denna tavla. DÅ tyckte jag inte att det var så märkvärdigt...men idag..när jag vid vissa sällsynta stunder faktiskt reflekterar över ev antal knutar...blir jag nästan yr. Hur orkade jag???
Tänkte jag "meditativt" då med, när det gäller handarbete? Kommer faktiskt inte ihåg.
En annan sak som kom över mig idag, när jag fick syn på tavlan är, att det är tolv st får på tavlan...varav den blå får symbolisera "Lasse"...baggen som tror han bestämmer...(nåja, han gör det när inte jag är där)...
vilket får mig att tänka på, att jag faktiskt har just tolv djur i ladugården nu.
Tänker att detta kanske är ett TECKEN (Karin) på att jag ska ha just tolv djur i ladugården?! ;-)
Hade jag en föraning redan då...att det var så det skulle bli? (jag är ju en "häxapjäxa")
Vet ej, men jag är djupt imponerad av mig själv, när jag ser tavlan. För det får man ju vara ibland, eller hur?
Det finns en historia bakom linnetyget jag sytt på också.
Det är sått, skördat, bearbetat, spunnet & vävt av min mormors mor!
Är jag stolt att ha en rulle historia i min ägo?
JAA!