När man har djur, vilket är otroligt berikande & jag skulle ALDRIG vilja vara utan, så kommer dock den dag när de inte riktigt orkar vara med längre...och då gäller det att inte vara egoistisk i sina känslor, utan låta förnuftet leda.
Idag har mitt förnuft fått styra & jag har låtit Fideli somnat in lugnt & värdigt.
Hennes historia är både tragiskt & fin.
Den började hos en alkoholiserad uppfödare som aldrig lät sina djur gå ut, mer än någon gång i koppel.
De fick troligtvis smisk, för både Fideli & hennes syster Gredelin var/är väldigt strykrädda. Kull efter kull fick de föda.
De togs om hand av Örebro katthem när uppfödaren dog, och kom till mig i fruktansvärt dåligt skick.
Jag lade ner själ & hjärta & tid för att få dem "på tass" igen...och så småningom började de sakta återhämtningen.
Då hade jag inte hjärta att låta dem flytta en gång till, så jag adopterade dem, och tänkte att nu har de gått i pension och ska få en fin ålderdom.
Och det fick de. Jag minns när de fick gå ut första gången...på riktigt...en underbar syn & upplevelse. De blev som "födda på nytt". Fideli med sin fösta egenhändigt fångade mus...vilken stolt misse!
Hon älskade att sitta i solen/värmen och bara mysa. Jag kallar dem för mina "solkatter".
Nu fortsätter Fideli sitt, i "katthimlen" där regnbågen aldrig slutar...och hennes syster Gredelin finns hos oss och har det fortsatt gott så länge hon orkar.
Detta blev ju ett dystert inlägg...men jag kände att Fideli är värd en egen "runa".
8 kommentarer:
Kram!
En stor kram till dej.
Du kan vara säker på att lilla Fideli har det skönt i sin katthimmel.
Jobbigt, men ett måste.
Du gav henne det hon behövde när hon levde.
Du är en sann djurvän.
Kramiz
Det var hon verkligen värd!
Det är alltid svårt att vara förnuftig i dessa lägen, men du gjorde det bra.
Stor KRAM från en som gått igenom detta några gånger
Åh va fint du skriver om dina solkatter! Jag blir rörd till tårar!
Tack för att såna som du finns, som är på djurens sida och ger dem det allra bästa i livet! <3
Kram till dig och vänlig klapp till Gredelin i ert sorgearbete /Sofia
Tröstkram! Det är så svårt att ta det där sista oåterkalleliga beslutet, även om man vet att det är det bästa.
Ååh vad fint hon haft det hos dig. Klart hon skulle ha ett eget inlägg.
Usch och fyy vad det där är jobbigt, vet precis hur det känns och känner med dig.
Skicka en kommentar